-

♥    ♥   ♥   ♥   ♥   ♥    ♥

Du är inte bara en pojkvän (en såndär som alla andra har)
utan även en av mina absolut bästa vänner & min bätter hälft.

Du får mig att orka resa mig upp ur sängen på morgonen
och det är du som gör att jag lever.

jag älskar dig, mer än ord någonsin kommer kunna förklara.
.. jag släpper dig aldrig! ♥

Din begravning var så otroligt fin, precis som du ..
men jobbigt var det, otroligt jobbigt..

Tack för att jag fick ha dig i mitt liv en liten stund.
Sov gott <3

Jag lyssnar på texter som påminner mig om dig.
Texter som ger mig rysningar längst ryggraden och som förflyttar mig flera år tillbaka i tiden.
Och dom där texterna ger mig alltid en klump i magen.

Jag har gråtit tillräckligt över dig,  och över minnen som jag aldrig får tillbaka.

---

Jag saknar dom där varma vindarna,
då solen stack mig i ögonen på den där trappan i ett husområde i en
vacker död stad.

Då allting var fint, spännande och vackert.
Då mitt leende var mer äkta än det någonsin varit.
Då allting var så bra att jag kunde ta på den lycka som fanns inom mig.

Men nu har det där vackra formats till något fult och trasigt
och jag bara gråter när ja tänker på det.

fyfanfördig!

FanFanFan ..

Jag vill spy över allt det här, skrika och slå sönder saker,
göra tonårsuppror, rymma hemifrån ..
För jag orkar inte mer ..
jag orkar inte låtsas som att det fortfarande regnar, trots att dom där molnen försvann för länge sen.

jag orkar inte ..


انا احبك امي

Jag vet inte om jag orkar mer.
För det känns inte som att det spelar någon roll längre.

Det finns ingen som svikit mig som du, ingen som gjort såren så djupa..
Sår som förmodligen aldrig kommer att läka .. på riktigt.
Ingen som har gjort såna snedsteg i mitt liv, utan att någonsin kunna be om ursäkt
för allt du ställt till med..

Det gör ont att ens erkänna en sån sak, att ens tänka tanken.

Det fanns nätter då jag torkade tårar på grund av dig,
nätter då jag hoppades på att du skulle inse att du gjort fel.
Men det gjorde du aldrig.

Du kom iallafall tillbaka, trots att du sa att du aldrig ville se mig igen .
Du kom tillbaka, men just nu undrar jag om det inte varit lika bra
om vi fortsatt åt det håll vi va påväg mot.

Det kommer förmodligen komma fler sömnlösa nätter , fler tårar, fler jobbiga beslut.

Enda fördelen den här gången, är att jag är vuxen nu ...


- Jag vill ju bara att du ska krama mig,
och tala om att allting är okej,
att du inte tänker försvinna .. (för det är du påväg att göra)

Jag älskar dig, från djupet av mitt hjärta, det kan ingen någonsin ta ifån mig ..

Men just nu är jag så jävla arg, ledsen, besviken, förvirrad och framför allt LEDSEN..

Sluta låtsas och var lite ärlig, för en gångsskull..

Mitt tonårshjärta behöver fortfarande dig ..

/ a

Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart,
men när jag känner så så tänker jag på dig.

Och jag känner mig så trygg hos dig
Jag känner att du älskar mig
För när du säger det så tror jag dig ♥

Det är märkligt hur världen funkar för mig,
hur verkligheten kan förändras så snabbt.
- För när du kom in i mitt liv, förändrades allt.

Jag kan inte tänka tanken på att vara utan dig, det livet existerar liksom inte för mig.

Jag vill vara DIN så länge det är möjligt,
hålla din hand så länge det går .. för tro mig, jag släpper inte taget!


Jag vill inte sova utan dig, inte andas utan din luft, inte stå upp om du inte ser på.
För vad vore jag utan dina andetag?

Jag älskar dig, finaste du ♥

Du var en av de bästa jag hade, den där personen jag alltid kunde ringa när jag behövde någon att prata med,
och din röst på andra sidan betydde alltid så otroligt mycket för mig.
Jag behövde aldrig öppna mig till 100 procent, du förstod alltid ändå.
Men svenken blev alltför många,
och trots att jag vet att du alltid står kvar, så vet jag inte om jag skulle klara av att gå igenom samma sak igen.

Förlåt mig, men jag är inte redo för allt det där..än

---

Jag lyssnar på Trapt, dricker cola & äter chips .. himla fin lunch måste jag säga ..
Joelle istter bredvid och tuggar vindruvor & spelar nåt skitspel på Facebook - rätt chill ändå fan :)


Nä, plikten kallar!

/ amanda

Hon som nyss blivit myndig, men som känt sig vuxen i flera år.
Hon som lägger problemen åt sidan, för att seddan låta dem springa ikapp för att bilda totalt kaos,
vilket hon egentligen inte kan sätta fingret på om hon hatar eller älskar.
Hon som aldrig låter människor komma för nära, då närhet faktiskt är det som skrämmer henne mer än något annat.
Hon som gillar när kylan kryper längs ryggraden en iskall höstmorgon.
Hon som gillar stora kuddhögar och tjocka täcken.

Hon som dricker alldeles för mycket alkohol på galna hemmafester.
Hon som röker Lucky Strike på en trätrappa i ett lägenhetsområde där alla hus är röda, med vita knutar.

Hon som alltid snubblar och faller, men som alltid lyckas ta sig upp igen, hur det går till vet hon inte.

Hon som beundrar sina syskon och ser upp till sin pappa.
Hon som skulle vika sitt liv för dem hon älskar.
Hon som alltid brytt sig så mycket om andra att hon ofta tappat bort sig själv.

Hon som skulle kunna ge sitt hjärta till en vacker död stad 10 mil härifrån, då hennes hjärta bultar för en röd-gul-svart flagga.

Hon som aldrig vågat se någon i ögonen i mer än 10 sekunder pga bristen på tillit till andra människor.

Hon som för två månader sen blev riktigt kär för första gången.

Hon som vill så otroligt mycket, men som aldrig vågar släppa kontrollen för att pröva sina vingar.

... Men en dag ska hon stå där på toppen, och spotta på alla problem,
för att sedan visa vilken enorm fighter hon är.

/ J A T

Dålig fantasi, taskigt humör, röksug, och ett sjuhelvetes känslokaos ..

- Sitter i skolan, har jag gjort senaste timmen, börjar inte förens 12,
men jag kände ändå för att åka hit tidigt, för att få lite gjort.
Har skrivit sisådär 3 sidor projektarbete idag, om barns roller i ett missbruk ..
Skrev just om tapetblomman, och allting, verkligen allting, stämmer in så jävla väl ..
.. och det gör ju att jag får liiiite ångest över mitt val av projektarbete ..


Nu ska jag leta på en kär gamal vän, som vill förkorta livet med mig.

/ Amanda

FITTA!

Du är iallafall hela min värld ♥

Jag hatar det där grå,
som gör mig rastlös och nervös
Men samtidigt trött och ledsen.

Den där känslan av att inte vara tillräcklig, inte tillräcklig för någon.

Kanske är jag någons värld.
Men vad spelar det för roll när den där tryckande ångest finns där?
När den där ständiga rädslan äter upp mig, det där som alltid påminner mig om att den där världen en dag kanske förändras.. En dag kanske jag inte är någons värld, en dag kanske jag försvinner.


Den där retsamma svartsjukan bygger bo innuti mig, så har det alltid varit.
den där mörka svarta delen av mig, som så många gånger har förstört så mycket.

Jag har många gånger önskat att jag kunde träffa någon som inte har något förflutet,
någon som inte kan prata om gamla känslor, föträngda minnen och krossade kärlekar.
Någon som inte vet någonting .. Så att jag kunde slippa prata om mitt.

Men livet fungerar inte så, man måste våga öppna sig, för att kunna bli älskad.
Fför det var väl egentligen det enda jag bad om,
trots att det mörka och kalla har tagit över en stor del av mig, just nu.

skit samma, varenda stavelse blir fel och meningarna trasslar ihop sig.
Ingenting blir som jag vill att det ska vara, trots att jag offrar mitt liv för att ordna upp saker.

FINT!

/ Amanda

Jag vill gå på mysiga promenader en iskall oktobernatt,
sådär så kinderna blir röda av kylan.
Jag vill dricka te med en fin vän och prata om sånt som ingen annan bryr sig om.

Jag vill ligga under ett fluffigt täcke i min stora kuddhögg och lyssna på den där vackra mannen
som sjunger om ångest och sorg, men som gör det så vackert att jag alltid fastnar i något slags lyckorus.

Jag vill ha mysiga höstkvällar, med busig syskonkärlek och mysiga lillebrorskramar.
Jag vill ha stärkande systerord från en klok storasyster.

Jag vill bygga min redan alltför höga mur ännu högre, och leva på minnen och drömmar.

jag vill fortsätta vara kär i den finaste pojken på jorden,
jag vill att han pussar mig godnatt varje kväll,
jag vill att han ler mot mig varje morgon.
Jag vill att han alltid säger mitt namn, på det där sättet som bara han kan.


Jag vill jag vill jag vill! <3

Han som pussar mig i pannan innan jag somnar
och ler mot mig när jag vaknar.
- Jag älskar honom, mer än ord kan förklara .. <3

---

En nystart är det enda rätta just nu, jag måste visa vad jag går för.
Jag vet ju att jag kan bättre än såhär.
Trots att det gör ont, så lägger jag det jobbiga åt sidan för ett ögonlick
och fokuserar på det som är viktigare, det som faktiskt sker just nu.

SÅ: Jag pluggar järnet idag, slutar inte förens 16, får saker gjorda och åker hem med gott samvete.

GO MANDIE!

"Men Amanda, du behöver inte ställa så höga krav på dig själv"
Vad ska jag göra då? När jag i flera alltför dåliga försök, alltid har misslyckats.
För trots att jag många gånger försökt sänka ribban, har jag ändå aldrig tagit mig över.

förlåt för att det är såhär,
för att jag är sån här.
förlåt.


/ Amanda

.. vi gömmer oss i mörkret..
Och du, stäng ute hela världen nu,
låt ingen komma nära, vår hemlighet.


Vi får aldrig säga, vad vi känner för varann, ingen får höra,
dom vackra orden, som du viskar till mig ibland.

---

Jag bestämde mig för att gå vidare, släppa det där som gjorde ont,
och lämna det bakom mig .. utan att vända mig om igen.
Men det sket sig .. någonstans efter vägen mötte jag någon som gjorde mig osäker,
någon som gjorde den varma sommarsolen iskall, någon som vände ljuset till vinter.

Du fick mig att falla J, du fick mina hjärnspöken att trassla till det ännu mer.
Och trots att jag från början visste att det skulle gå åt helvete mellan oss,
så fortsatte jag ändå hoppas på att du en dag skulle förändras ..
Jag fortsatte hoppas, för din skull!

- Jag undrar om du någonsin kommer förstå, vad du gjorde med mig den där kvällen.

Jag tror inte att ni skulle förstå,
om jag så la all min kraft och energi på att försöka förklara.
Ni är inte som jag och det kommer ni aldrig att bli.

Jag vet att det inte spelar någon roll hur mycket jag än försöker lätta mitt hjärta.
Det spelar ingen roll hur hårt jag än trycker ner tangenterna, orden blir ändå aldrig som jag vill.

Jag klandrar ingen, det skulle jag aldrig göra.
Men idag gör det för ont för att ens försöka se nån mening med någonting.
Jag vill bara vila en stund, mot en mjuk axel någonstans där ingen känner nån
där jag kan få vara jag, utan att vara rädd för att kliva snett,
där orden inte behöver ha så stor betydelse .. varken för dig eller mig.

Jag skulle vilja gömma mig, under ett fluffigt täcke, någon annanstans.
Där jag inte behöver se mig själv i spegeln, där tunga toner och sorgliga melodier inte existerar.
Där smärtan kunde få sova en stund.
... bara bort, härifrån.

Med hösten kom den där tunga smärtan, den där ångesten som kryper längst ryggraden under den rosa och iskalla oktoberhimlen.
Sommaren gick förbi, utan att ens säga hejdå.

Nej, ni skulle inte förstå, inte ens om jag la alla korten på bordet,
ni skulle inte förstå .. inte ens om jag slutade bry mig..


tro mig, jag försöker ... hela tiden.

/ Amanda ( SOM FAN)

" vackraste finaste underbaraste fantastiska bästa Amanda.
Du måste börja se saker nu, du måste öppna dina ögon lika mycket som du öppnat ditt hjärta.
Du måste försöka förstå hur otrolit älskad och omtyckt du är. Du måste se hur många det är som ser upp till dig,
hur många det är som är avundsjuka över din förmåga till att alltid kunna lyssna och förstå, värdera och se saker (för det är faktiskt så, att du ser allting annat, utom dig själv) ..
Jag skulle vilja ge dig dom vackraste av ord, såna ord som du skulle behöva hör just nu.

Jag kan inte säga att jag vet hur ont det gör i dig, för jag är inte du.
Men jag vet att ditt liv inte leker just nu, jag vet att dina axlar är alltför tunga för din lilla kropp (bli inte arg nu, men du är faktiskt rätt liten)

Ta åt dig av allt fint dina vänner säger till dig, för om du börjar göra det, så förstår du att du aldrig är ensam.

JAG ser upp till dig, JAG beundrar dig. JAG tycker att du är en av de vackraste människorna som finns. JAG vill alltid vara din vän. JAG älskar DIG. <3 "

det är liiite för jobbigt just nu.
Jag återkommer ..nångång

Älskade, fina du - jag kan inte förstå att det är sant,
att du faktiskt är borta ..

Sov gott älskade Simone ♥

- för du är det finaste jag vet,
när allt annat här är falsk och fel.


Ibland gör det ont, trots att det inte längre blöder.
- Då minnena spelar teater på näthinnan och får hela min kropp att skaka.
Och jag hatar mig själv, under som där sömnlösa nätterna, då förvirringen tagit fart.
Jag känner mig smutsig och otillräcklig.

Men när du är här läker du mig, och får mig att känna mig hel och värdefull igen.
Hos dig vet jag att jag betyder nånting.
- jag önskar bara att jag kunde ge dig, allt det där som du ger mig, tillbaks.

 
Jag vill alltid vara din ♥

I've found a reason for me, To change who I used to be .. and the reason is you <3

- handlar egentligen inte om att släppa taget om det du gjort.
Inte heller om att vi någosin kommer att prata med varandra igen.

Jag har insett att det är dags att gå vidare nu, det är dags att lämna minnet av dig, på gräsmattan bakom mitt hus,
vrida tillbaka tiden några månader, till den där kvällen då mitt hjärta försökte säga sanningen till mig.
Den sanning som jag i flera månader ignoerat.

Men den här gången måste jag lyssna, jag måste släppa allt det där.
Låtsas som att det aldrig hänt.

Jag måste våga släppa spärrarna och förlåta, för att någonson kunna förlåta mig själv.
- även om det faktiskt tar emot.

Kanske träffas vi någongång, under en regnig himmel i en vacker död stad.
kanske, kanske inte ..


/ A

  
Egopics är bra för magen, eller nåt ^^
Jag måste erkänna att jag är liite kär i min piercing (a)

... annars äre bra

Nypiercad, tamigfan!

Amanda <3 Jerry - Jag älskar dig!

Nobody said it was easy ..


Jag vet inte varför jag är sån här, varför jag alltid drabbas av sjuklig ångest när jag tänker på sommaren och allt vad den hade att ge mig.
- För sommaren var till största del vacker, fin och alldeles jävla underbar.

Men vissa saker gjorde ont i mig, så ont att jag ibland rasade isär och och fick plocka upp mig själv från marken.
- Det gick ju över .. det mesta försvann, men ärren kommer förmodligen alltid att bränna i mig.

Du förstörde mig, och jag insåg det inte förens det var försent.
Kunde jag, skulle jag inte tveka .. För Jag vill aldrig mer se dig.

Men som sagt, det mesta var vackert och oförstörbart.
Det mesta var glittranade fint och fick mig att le.
Sommaren 2010 blev oslagbar, mycket tack vare Michelle och alla vara galna upptåg.
.. Idag har vi sjungit halsen av oss till hemska gyllenetider toner, för att få en tår i ögat och bara minnas.

Fint var det.. SÅ jävla fint

Idag är det iskallt, och träden har färgats med många av mina favoritfärger.
Men Jag är lycklig och tänker fortsätta vara det.

<3