-

Jag tror inte att ni skulle förstå,
om jag så la all min kraft och energi på att försöka förklara.
Ni är inte som jag och det kommer ni aldrig att bli.

Jag vet att det inte spelar någon roll hur mycket jag än försöker lätta mitt hjärta.
Det spelar ingen roll hur hårt jag än trycker ner tangenterna, orden blir ändå aldrig som jag vill.

Jag klandrar ingen, det skulle jag aldrig göra.
Men idag gör det för ont för att ens försöka se nån mening med någonting.
Jag vill bara vila en stund, mot en mjuk axel någonstans där ingen känner nån
där jag kan få vara jag, utan att vara rädd för att kliva snett,
där orden inte behöver ha så stor betydelse .. varken för dig eller mig.

Jag skulle vilja gömma mig, under ett fluffigt täcke, någon annanstans.
Där jag inte behöver se mig själv i spegeln, där tunga toner och sorgliga melodier inte existerar.
Där smärtan kunde få sova en stund.
... bara bort, härifrån.

Med hösten kom den där tunga smärtan, den där ångesten som kryper längst ryggraden under den rosa och iskalla oktoberhimlen.
Sommaren gick förbi, utan att ens säga hejdå.

Nej, ni skulle inte förstå, inte ens om jag la alla korten på bordet,
ni skulle inte förstå .. inte ens om jag slutade bry mig..


tro mig, jag försöker ... hela tiden.

/ Amanda ( SOM FAN)