-

- handlar egentligen inte om att släppa taget om det du gjort.
Inte heller om att vi någosin kommer att prata med varandra igen.

Jag har insett att det är dags att gå vidare nu, det är dags att lämna minnet av dig, på gräsmattan bakom mitt hus,
vrida tillbaka tiden några månader, till den där kvällen då mitt hjärta försökte säga sanningen till mig.
Den sanning som jag i flera månader ignoerat.

Men den här gången måste jag lyssna, jag måste släppa allt det där.
Låtsas som att det aldrig hänt.

Jag måste våga släppa spärrarna och förlåta, för att någonson kunna förlåta mig själv.
- även om det faktiskt tar emot.

Kanske träffas vi någongång, under en regnig himmel i en vacker död stad.
kanske, kanske inte ..


/ A