-

.. Och så  var det över.
Det blev tyst och det blev tomt.
Festen som vi väntat på ända sedan nedsläpp den 16 september 2010
då vi på på hemmais kickade igång serien.

Slutspelet, där vi redan från start hade som målsättning att ta oss till Semifinal.
Kaxighet och storhetsvansinne?
- Nejdå, om det inte vore för skadorna som orsakde totalt kaos i Brynäsbåset
är jag säker på att vi tagit oss dit.
Med lite tur hade det gått vägen.

.. Men allting har ett slut.
och för oss slutade det med 1 vinst och fyra förluster mot ett lag som varenda år klättrar uppåt i tabellen,
ett lag som varenda år har marginalerna på sin sida, ett lag som spelar hårt och fult och som varenda match tjaffsar med domaren (och får honom med sig på sin sida)
Nej, jag ska inte vara bitter.




Man minns aldrig ett krigande lag som slås ur kvartfinalserien, man minns aldrig hur ett lag kämpar tills slutsignalen tjuter i arenan, man minns inte hur ett skadedrabbat lag håller huvudet högt trots underläget.
Det man minns är hur Brynäs match efter match tappar in ett mål sekunder innan slutsignalen.
Man minns hur Färjestad slår ut Brynäs med 1-4 i matcher.

Men jag minns resten.
Jag kommer minnas hur vi fightats från start.
Blivit sönertacklade, krigat och framförallt spelat med hjärtat.


Denna säsongen har jag som vanligt gråtit av både hat och kärlek.
Jag har sett Brynäs vinna och förlora,
mött kaxiga motståndarfans och blivit spottad på.
Men som alltid har jag rest mig upp och spottat tillbaka.

Det blev tomt och tyst.
Och den lilla gnutta hopp som fanns, blåstes ut på några sekunder.

Det var ingen rolig kväll igår, och det blir ingen rolig dag idag.

Men jag är stolt över mina krigare.
Stolt över tigrarna.
Stolt över Sveriges bästa förening.
Stolt över laget som jag lever för.


Nästa år firar Brynäs Idrottförening 100 år,
är det våran tur då?

- Ja, det tror jag.
.. Med nya tränare, starkare juniorer och en säkrare målvakt.
Ja, då tro jag att det är våran tur.

BRYNÄS IF .. tills jag dör!

/ Amanda