-

03:03 7 juni 2010

Allting handlade om brustna hjärtan under den grå novemberhimlen,
två brustna hjärtan och en redan alltför trasig själ.
Jag vet att du bara ville hjälpa mig, att det enda du bad om var att få laga mig.

- men det fanns ingen som kunde göra mig hel.

För visst trodde jag, månaderna efter att han den där med helande kraft,
med styrkan i blicken skulle finnas där, bland alkohol och fina fyllemelodier.
Men jag vaknade alltid och undrade hur jag hamnat där, hur jag som tidigare varit så strak, plötsligt hade rasat så långt, på så kort tid pga krossade drömmar i en alltför stor bakfylla.

Han fanns aldrig där, hur mycket jag än bönade och bad.
Och visst hände det, att jag ibland tänkte på dig.

men vi tappade varandra, och svek dom där löfterna om ett förenat liv i en varsin framtid.
- det vill jag erkänna att jag idag är väldigt ledsen för.

Det handlade om att våga släppa taget, att kunna vara ensam utan att ha lampan tänd när mörkret kom krypande.
Det handlade om att kunna värdera sin egen existens, på ett sätt som jag aldrig tidigare behövt göra.
För helt plötsligt stod jag där ensam igen.
Och jag måste medge, att det var lättare att vara ensam när ångetsen knackade på.

---