-

Den där känslan kommer krypande och gör sig hemmastadd,
den finns där instängd, hela tiden.
Det var ett tag sen nu, men idag bränner tårarna igen.

Jag vet inte längre vad jag vill med mitt liv.
All denna ovissheten äter upp mig inifrån.

Jag saknar solen som bränner mig i ansiktet en tidig sommarmorgon
på trätrappan i det röda huset med vita knutar, i husområdet där alla hus
ser likadana ut.
jag saknar känslan av att inte behöva ha ansvar,
att ta varje dag som den kommer..

Jag antar att det aldrig kommer att bli så igen ...