-

"Jag har gått för långt, kan inte sluta gå.
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå..
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år.
För ljus att nå. Så djupa sår 
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
..Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt .. "

Har fastnat någonstans mitt emellan.
Livet spelar ett spratt med mig
och i varje steg jag tar finns den där ångesten
som omärkbart alltid sitter i ryggmärgen
och gör sig påmind när mina fötter möter asfalten en regnig novemberkväll.

Den där känslan av att vara otillräcklig har kommit för att stanna,
och jag vet inte längre vad tillit står för
kanske glömde jag det för länge sen.

Jag vill släppa taget, resa mig upp och gå vidare,
men nånting håller mig kvar här nere.

Jag har slutat hoppas, slutat försöka vara stark,
jag är bara så otroligt rädd .. förstår du inte det? 


"Jag gav aldrig upp dig när du försvann,
långa dagar blev till nätter, sen till år .. "

/ Amanda